.

Innan synundersökningar, nya glasögon och månadslinser (jävla ögon!) hade jag det ganska gott ställt och passade på att beställa hem lite förströelse åt oss.

Idag är det två år sedan jag träffade Aran och blev kär.

Sist jag pratade med mormor påminde hon mig om att han lovat henne att vi ska gifta oss den 29/7 i Finska kyrkan nästa år. Men saker man säger efter en massa snaps kanske inte gäller, jag vet inte. Verkar ju lite konstigt med Finska kyrkan.

Just nu håller i alla fall pojkvännen på och hjälper någon med rik styvmamma att snabbt lära in hela matte C. Bra betalt får han för det! Själv ska jag till optikern och se om nya glasögonen kommit (som jag förövrigt ångrar djupt, de var inte snälla mot min stackars ekonomi), köpa rödvin och sen hem och välja kläder. Vore gott med sushi ikväll.

Efter ett års velande/eftertanke har jag nu sökt till sjuksköterskeprogrammet. Det är inte ett självklart val, långt ifrån. Men det känns som det är hög tid att bli realistisk och förnuftig. Bli vuxen. Ha ett fast jobb. Kan inte sitta här och vänta på att drömyrket ska komma tassande in genom dörren. Är inte överdrivet känslig för blod eller så (tror jag!), men nätterna efter att jag skickade min ansökan hemsöktes jag av mardrömmar om äckliga sår och äckliga sjukdomar. Haha. Det blir bra det här.

Eventuellt dags att ta tag i skrivandet också. Den här bloggen drabbades ju av ett oförtjänt avbrott innan den ens kommit igång. Det enda skrivandet som utövas nuförtiden är listor över saker att köpa eller göra, inte kreativt alls. Det ska ändras på.

Inte min men pojkvännens. Sådana dagar ska äras med något kakaktigt, och istället för tårta blev det muffins. Inte som jag bakat själv, för vi har ju ingen ugn. Men jag dekorerade dem själv åtminstone, och på bilden här ovan framgår det hur "fina" de blev. (Citationstecknet la jag till bara för säkerhetsskull - egentligen är jag ju ganska nöjd, det var ett bra första försök.) Pojkvännen blev i alla fall glad; "Vilka goda muffins du köpt!"

Hemma hos mina föräldrar tillbringade jag orimligt många timmar med romaner, bengalisk grammatik och te. Det här skulle kunna vara en välkommen paus i vardagen, en flykt från stressen. Nu var det bara samma gamla arbetslösa leverne fast på annan ort.

Eftersom jag alltså är arbetslös så har jag inga jättesummor att röra mig med, men en tur till IKEA kan man ta ändå. Pojkvännen och jag irrade runt bland allt möblemang och fantiserade om vad vi ska göra med alla kvadratmetrar när vi äntligen skaffar oss ett större bo. Inga nya möbler den här gången dock, däremot nya sängben och några förvaringslådor. Var det inte ungefär igår jag fnös åt "tråkiga vuxna" som gläder sig åt nya stolar eller nya kaffekoppar?